Drifting

Drifting är en spektakulär sport

Drifting är en sport där det gäller att sladda snyggt. Det är en sport som kombinerar fart och estetik. Den snabbaste föraren vinner inte alltid. Domare bedömer fart, hur brett bilen sladdar och hur fin linje föraren håller genom banan. Även publikens entusiasm vägs in i den slutgiltiga bedömningen. Ofta inleds en tävling i drifting med att en eller flera deltagare kör ett eller flera varv på en avgränsad bana. Sedan går de sexton bästa till nästa moment där racen körs med två förare på banan åt gången. Här ligger den ena föraren tätt bakom den andra föraren och följer denne så tätt inpå som möjligt.

Drifting – en sport med japanskt ursprung

Exakt var och när motorsportgrenen drifting uppfanns är höljt i dunkel. Med allra största säkerhet föddes sporten i Japan. Kunimitsu Takahashi, motorcykellegenden som efter en olycka blev racerförare, anses vara den som utvecklade drifting-tekniken på 1970-talet. Hans rykande däck ansågs spektakulära och han fick en stor skara fans. En av de som fastnade för Takahashis spektakulära stil var Keiichi Tsuchiya. Den sistnämnde började drifta på japanska bergsvägar. Att drifta blev ett populärt fenomen vid olagliga japanska street race. Två och två körde förarna nedför berget i en vild kamp. Racen uppskattades inte av polisen då de ansågs vara farliga för allmänheten. Snart blev det ohållbart att fortsätta köra utan tillstånd.

Fröet till laglig drifting såddes av den kände japanske motorsportjournalisten Daijiro Inada tillsammans med Keiichi Tsuchiya. De grundade D1 Grand Prix Racing Series när de i samarbete med polisen började anordna lagliga tävlingar på avgränsade parkeringsområden. Avspärrningarna var ett måste för att Fédération Internationale de l’Automobile (FIA) skulle godkänna tävlingsformen. Den första tävlingen blev en stor succé och man frågade däcktillverkaren Yokohama om inte företaget kunde tänka sig att anordna den här typen av lopp på en japansk racingbana. Företaget sa ja, om det fick agera huvudsponsor. Tack vare Yokohamas hjälp blev D1 Grand Prix Racing Series snabbt en succé.

En global sport

Drifting började sprida sig utanför Japans gränser under 1990-talet. En av de första kända tävlingarna utanför Japan hölls i Kalifornien på Willow Springs Raceway. Daijiro Inadas tidning ”Option” arrangerade eventet. På Willow Springs visade stjärnor som Kenji Okazaki och Keiichi Tsuchiya upp sina färdigheter i en Nissan 180SX, de hjälpte även till som domare. D1 Grand Prix Racing Series körs i USA, England, Nya Zeeland och Malaysia. Även om just D1-serien inte tagit sig vidare till andra länder i världen så är sporten mycket populär och körs i flera olika serier i Nordamerika, Australien, Europa och Asien. I Sverige har man utövat sporten sedan 2005.

Drifting körs uteslutande på asfalt, banorna kan vara såväl korta som långa. Ibland körs racen endast genom några kurvor, ibland körs de över en hel bana. Enligt svenska regler måste föraren vara minst 16 år (och inneha körkortstillstånd) och bilen vara försedd med radialdäck. En bil som passar perfekt för sporten har bakhjulsdrivning och är försedd med en turbomatad motor. Den lägsta svenska klassen kallas för Modified, i denna går det att tävla i vilken typ av bil som helst. I den högre klassen, Proint, är säkerhetsbur och overall ett krav.

Den galne svensken har lyft sporten

Hur ser framtiden för svensk drifting ut? Om man får tro Svenska Bilsportsförbundet är det en sport på frammarsch. Mycket tack vare den nystartade Gatebil Drift Series (GDS) som avgörs i samband med SM. Drifting har även fått ett genomslag hos en bredare publik genom filmens förtrollade värld. En av svensk driftings största stjärnor är utan tvekan Samuel Hübinette. Han är känd som stuntförare i bland annat The Fast and the Furious. Hübinette föddes 1971 i Jokmokk och går under smeknamnet ”The Crazy Swede”. Han körde tidigare framångsrikt i den amerikanska Formula D-klassen. 2010 vann han silver i Rally Cross Event i X-games och 2013 kom han trea i Global Rally Cross Championship (GRC).